Șrimad Bhagavatam 10. 57. 1-6
(Cantoul 10, Capitolul 57 Verse 1-6)
Das Leben Krișna
śrī-bādarāyaṇir uvāca
vijñātārtho ’pi govindo dagdhān ākarṇya pāṇḍavān
kuntīṁ ca kulya-karaṇe saha-rāmo yayau kurūn 1
bhīṣmaṁ kṛpaṁ sa viduraṁ gāndhārīṁ droṇam eva ca
tulya-duḥkhau ca saṅgamya hā kaṣṭam iti hocatuḥ 2
labdhvaitad antaraṁ rājan śatadhanvānam ūcatuḥ
akrūra-kṛtavarmāṇau maniḥ kasmān na gṛhyate 3
yo ’smabhyaṁ sampratiśrutya kanyā-ratnaṁ vigarhya naḥ
kṛṣṇāyādān na satrājit kasmād bhrātaram anviyāt 4
evaṁ bhinna-matis tābhyāṁ satrājitam asattamaḥ
śayānam avadhīl lobhāt sa pāpaḥ kṣīṇa jīvitaḥ 5
strīṇāṁ vikrośamānānāṁ krandantīnām anātha-vat
hatvā paśūn saunika-van maṇim ādāya jagmivān 6
Śrī Bādarāyaṇi sagte, „Obwohl Govind (Krișn) wusste, was sich ereignet hatte,
Da traff Er Bhișma, Kripa, Vidura, Gandhari und Drona,
iti ca saṅgamya bhīṣmam kṛpam sa-viduram gāndhārīm droṇam
und weil sie genauso traurig aussahen, sagte Er ihnen „Oh, weh, was für eine Traurigkeit!”
eva ca tulya duḥkhau ha ūcatuḥ hā kaṣṭam
Oh König, Akrūr und Kṛtavarmā nutzten diese Gelegenheit aus um Śata-dhanvā zu sagen
rājan labdhvā etat antaram akrūra kṛtavarmāṇau ūcatuḥ śatadhanvānam
„Warum nimmst du nicht das (Syamantaka) Juwel.” - kasmāt na gṛhyate maniḥ
Satrajit versprach das Mädchen und das Juwel. Die Vergabe (des Mädchens) Krișna war für uns eine Beleidigung
Somit von den beiden beeinflusst, tötete (Śatadhanvā) den Ignoranten Satrajit
Als die Frauen schrien und unbeholfen weinten, nahm (Śata-dhanvā) das Juwel
(Cantoul 10, Capitolul 57 Verse 1-6)
Das Leben Krișna
śrī-bādarāyaṇir uvāca
vijñātārtho ’pi govindo dagdhān ākarṇya pāṇḍavān
kuntīṁ ca kulya-karaṇe saha-rāmo yayau kurūn 1
bhīṣmaṁ kṛpaṁ sa viduraṁ gāndhārīṁ droṇam eva ca
tulya-duḥkhau ca saṅgamya hā kaṣṭam iti hocatuḥ 2
labdhvaitad antaraṁ rājan śatadhanvānam ūcatuḥ
akrūra-kṛtavarmāṇau maniḥ kasmān na gṛhyate 3
yo ’smabhyaṁ sampratiśrutya kanyā-ratnaṁ vigarhya naḥ
kṛṣṇāyādān na satrājit kasmād bhrātaram anviyāt 4
evaṁ bhinna-matis tābhyāṁ satrājitam asattamaḥ
śayānam avadhīl lobhāt sa pāpaḥ kṣīṇa jīvitaḥ 5
strīṇāṁ vikrośamānānāṁ krandantīnām anātha-vat
hatvā paśūn saunika-van maṇim ādāya jagmivān 6
Śrī Bādarāyaṇi sagte, „Obwohl Govind (Krișn) wusste, was sich ereignet hatte,
śrī-bādarāyaṇiḥ uvāca api govindaḥ vijñāta arthaḥ
als Er über die Verbrennung der Pandavas und Kuntis hörte, fuhr Er zusammen mit Raam dagdhān pāṇḍavān kuntīm ca ākarṇya yayau saha-rāmaḥ
aufgrund der Familien-Verpflichtungen zu den Kauravas - karaṇe kulya kurūnDa traff Er Bhișma, Kripa, Vidura, Gandhari und Drona,
iti ca saṅgamya bhīṣmam kṛpam sa-viduram gāndhārīm droṇam
und weil sie genauso traurig aussahen, sagte Er ihnen „Oh, weh, was für eine Traurigkeit!”
eva ca tulya duḥkhau ha ūcatuḥ hā kaṣṭam
Tika:
Über das Leben Bhișmas ließ Mahabharat 1.95-99: #198 - #204
Über das Leben Kripas ließ Mahabharat 1.130 #244
Über das Leben Viduras ließ Mahabharat 1.106-110: #217 - #221
Über das Leben Dronas ließ Mahabharat 1.131-135 #245 - #248
Über das Leben Gandharis ließ Mahabharat 1.110: #221
Über das Leben Bhișmas ließ Mahabharat 1.95-99: #198 - #204
Über das Leben Kripas ließ Mahabharat 1.130 #244
Über das Leben Viduras ließ Mahabharat 1.106-110: #217 - #221
Über das Leben Dronas ließ Mahabharat 1.131-135 #245 - #248
Über das Leben Gandharis ließ Mahabharat 1.110: #221
Oh König, Akrūr und Kṛtavarmā nutzten diese Gelegenheit aus um Śata-dhanvā zu sagen
rājan labdhvā etat antaram akrūra kṛtavarmāṇau ūcatuḥ śatadhanvānam
„Warum nimmst du nicht das (Syamantaka) Juwel.” - kasmāt na gṛhyate maniḥ
Satrajit versprach das Mädchen und das Juwel. Die Vergabe (des Mädchens) Krișna war für uns eine Beleidigung
satrājit asmabhyam sampratiśrutya kanyā ratnam yaḥ naḥ vigarha adāt kṛṣṇāya
Warum sollte er (Satrajit) nicht seinen Bruder folgen (sterben)? - kasmāt na anviyāt bhrātaramSomit von den beiden beeinflusst, tötete (Śatadhanvā) den Ignoranten Satrajit
evam bhinna matiḥ tābhyām avadhīt asat-tamaḥ satrājitam
in Schlaff, aufgrund der Gier (und somit) aufgrund der Sünde, verkürzte er sich seinen Lebensdauerlobhāt saḥ pāpaḥ kṣīṇa jīvitaḥ
Als die Frauen schrien und unbeholfen weinten, nahm (Śata-dhanvā) das Juwel
strīṇām vikrośamānānām anātha krandantīnām ādāya maṇim
und ging wie ein Jäger, welcher ein Tier getötet hatjagmivān vat saunika hatvā paśūn