Krishna der Transzendentale Herr

Șrimad Bhagavatam 10. 57. 1-6
(Cantoul 10, Capitolul 57 Verse 1-6)
Das Leben Krișna

śrī-bādarāyaṇir uvāca
vijñātārtho ’pi govindo dagdhān ākarṇya pāṇḍavān
kuntīṁ ca kulya-karaṇe saha-rāmo yayau kurūn 1
bhīṣmaṁ kṛpaṁ sa viduraṁ gāndhārīṁ droṇam eva ca
tulya-duḥkhau ca saṅgamya hā kaṣṭam iti hocatuḥ 2
labdhvaitad antaraṁ rājan śatadhanvānam ūcatuḥ
akrūra-kṛtavarmāṇau maniḥ kasmān na gṛhyate 3
yo ’smabhyaṁ sampratiśrutya kanyā-ratnaṁ vigarhya naḥ
kṛṣṇāyādān na satrājit kasmād bhrātaram anviyāt 4
evaṁ bhinna-matis tābhyāṁ satrājitam asattamaḥ
śayānam avadhīl lobhāt sa pāpaḥ kṣīṇa jīvitaḥ 5
strīṇāṁ vikrośamānānāṁ krandantīnām anātha-vat
hatvā paśūn saunika-van maṇim ādāya jagmivān 6


Śrī Bādarāyaṇi sagte, „Obwohl Govind (Krișn) wusste, was sich ereignet hatte,
śrī-bādarāyaṇiḥ uvāca api govindaḥ vijñāta arthaḥ​
als Er über die Verbrennung der Pandavas und Kuntis hörte, fuhr Er zusammen mit Raam
dagdhān pāṇḍavān kuntīm ca ākarṇya yayau saha-rāmaḥ​
aufgrund der Familien-Verpflichtungen zu den Kauravas - karaṇe kulya kurūn

Tika: Siehe die Verschwörung für die Verbrennung der Pandavas Mahabharat 1.143-146 #265 - #266

Da traff Er Bhișma, Kripa, Vidura, Gandhari und Drona,
iti ca saṅgamya bhīṣmam kṛpam sa-viduram gāndhārīm droṇam
und weil sie genauso traurig aussahen, sagte Er ihnen „Oh, weh, was für eine Traurigkeit!”
eva ca tulya duḥkhau ha ūcatuḥ hā kaṣṭam

Tika:
Über das Leben Bhișmas ließ Mahabharat 1.95-99: #198 - #204
Über das Leben Kripas ließ Mahabharat 1.130 #244
Über das Leben Viduras ließ Mahabharat 1.106-110: #217 - #221
Über das Leben Dronas ließ Mahabharat 1.131-135 #245 - #248
Über das Leben Gandharis ließ Mahabharat 1.110: #221

Oh König, Akrūr und Kṛtavarmā nutzten diese Gelegenheit aus um Śata-dhanvā zu sagen
rājan labdhvā etat antaram akrūra kṛtavarmāṇau ūcatuḥ śatadhanvānam
„Warum nimmst du nicht das (Syamantaka) Juwel.” - kasmāt na gṛhyate maniḥ

Satrajit versprach das Mädchen und das Juwel. Die Vergabe (des Mädchens) Krișna war für uns eine Beleidigung
satrājit asmabhyam sampratiśrutya kanyā ratnam yaḥ naḥ vigarha adāt kṛṣṇāya​
Warum sollte er (Satrajit) nicht seinen Bruder folgen (sterben)? - kasmāt na anviyāt bhrātaram

Somit von den beiden beeinflusst, tötete (Śatadhanvā) den Ignoranten Satrajit
evam bhinna matiḥ tābhyām avadhīt asat-tamaḥ satrājitam​
in Schlaff, aufgrund der Gier (und somit) aufgrund der Sünde, verkürzte er sich seinen Lebensdauer
lobhāt saḥ pāpaḥ kṣīṇa jīvitaḥ​

Als die Frauen schrien und unbeholfen weinten, nahm (Śata-dhanvā) das Juwel
strīṇām vikrośamānānām anātha krandantīnām ādāya maṇim​
und ging wie ein Jäger, welcher ein Tier getötet hat
jagmivān vat saunika hatvā paśūn​
 
Werbung:
Șrimad Bhagavatam 10. 57. 7-15
(Cantoul 10, Capitolul 57 Verse 7-15)
Das Leben Krișnas


satyabhāmā ca pitaraṁ hataṁ vīkṣya śucārpitā
vyalapat tāta tāteti hā hatāsmīti muhyatī 7
taila-droṇyāṁ mṛtaṁ prāsya jagāma gajasāhvayam
kṛṣṇāya viditārthāya taptācakhyau pitur vadham 8
tad ākarṇyeśvarau rājann anusṛtya nṛ-lokatām
aho naḥ paramaṁ kaṣṭam ity asrākṣau vilepatuḥ 9
āgatya bhagavāṁs tasmāt sa-bhāryaḥ sāgrajaḥ puram
śatadhanvānam ārebhe hantuṁ hartuṁ maṇiṁ tataḥ 10
so ’pi kṛtodyamaṁ jñātvā bhītaḥ prāṇa-parīpsayā
sāhāyye kṛtavarmāṇam ayācata sa cābravīt 11
nāham īsvarayoḥ kuryāṁ helanaṁ rāma-kṛṣṇayoḥ
ko nu kṣemāya kalpeta tayor vṛjinam ācaran
kaṁsaḥ sahānugo ’pīto yad-dveṣāt tyājitaḥ śriyā
jarāsandhaḥ saptadaśa-saṁyugād viratho gataḥ 13
pratyākhyātaḥ sa cākrūraṁ pārṣṇi-grāham ayācata
so ’py āha ko virudhyeta vidvān īśvarayor balam 14
ya idaṁ līlayā viśvaṁ sṛjaty avati hanti ca
ceṣṭāṁ viśva-sṛjo yasya na vidur mohitājayā 15


Als Satyabhāmā ihren getöteten Vater gesehen hat, von Leid übernommen, fing sie zu klagen an
ca satyabhāmā vīkṣya pitaram hatam śucā-arpitā vyalapat​
„Oh Vater, Vater, somit wurde ich auch getötet.” und wurde ohnmächtig
hā tata tāta iti asmi hatā iti muhyatī​

Der Verstorbene wurde in einem Behälter mit Öl gestellt und (Satyabhāmā) ging zu Hastināpur
mṛtam prāsya droṇyām taila jagāma gaja-sāhvayam​
(wo) Krișna (hingegangen war), Welcher die Lage kannte, und sie berichtete Ihm, leidend, über dem Töten des Vaters
kṛṣṇāya vidita-arthāya ācakhyau taptā vadham pituḥ​

Oh König, als die zwei Kontrolleure sie hörten, ahmten sie das menschliche Benehmen nach
rājan tat īśvarau ākarṇya anusṛtya nṛ-lokatām​
und klagten mit weinenden Augen, „Oh, das größte Unglück ist auf uns gestürzt.”
vilepatuḥ akṣau asra aho paramam kaṣṭam naḥ iti​

Somit kehrte der Transzendentale Herr zusammen mit Seiner Frau und Bruder zurück
tasmāt bhagavān āgatya sa-bhāryaḥ sa-agrajaḥ​
in (seiner) Stadt und bereitete sich Śata-dhanvā vor zu töten und ihm das Juwel zu nehmen
puram ārebhe hantum śatadhanvānam hartum maṇim tataḥ​


Als dieser (Śatadhanvā) über die Vorbereitungen erfuhr, erschrak er, wollte sein Leben retten
jñātvā api kṛta-udyamam saḥ bhītaḥ parīpsayā prāṇa​
und ging zu Kṛtavarmā; aber dies sagte,
ayācata sāhāyye kṛtavarmāṇam saḥ ca abravīt​

„Ich möchte kein Vergehen gegen den Kontrollierenden Raam und Krișna begehen
aham na kuryām helanam īśvarayoḥ rāma-kṛṣṇayoḥ​
Wer kann in Wahrheit das Glückverheißende erreichen, (wenn) er die Zwei ärgern wird
nu kaḥ kalpeta kṣemāya ācaran vṛjinam tayoḥ​

Kamsa und seine Nachfolger sind aufgrund ihrer Feindschaft von uns gegangen
kaṁsaḥ saha anugaḥ apītaḥ yat dveṣāt​
und Jarasandha verlor seine Opulenz und wurde 17-mal in Kampf besiegt und von seinem Kampfwagen weggejagt."
jarāsandhaḥ tyājitaḥ śriyā saptadaśa saṁyugāt virathaḥ gataḥ​

Abgelehnt, flehte dieser (Śatadhanvā) Akrur an, ihm zu helfen
pratyākhyātaḥ saḥ ayācata ca akrūram pārṣṇi-grāham​
und dieser sagte, „Wer würde sich den Zwei Kontrollierenden widersetzen, (wenn) er ihre Macht kennt
api saḥ āha kaḥ virudhyeta īśvarayoḥ vidvān balam​

Für Sie sind die Schöpfung, Erhaltung und Zerstören dieses Universums nur ein Spiel
yaḥ sṛjati avati hanti idam viśvam ca līlayā​
Die nachträgliche Schöpfer (geführt von Brahmaa) kennen ihre Ziele nicht
viśva-sṛjaḥ na viduḥ ceṣṭām yasya​
denn sie sind vom Unfehlbaren illusioniert - mohitāḥ ajayā


Tika: Das erste Teil der Schöpfung findet in der absoluten, transzendentalen Welt statt
und ist vom Transzendentalen Herr Maha-Vișnu durchgeführt;
das erste Teil der Schöpfung ist anderen Religionen nicht bekannt,
denn sie fangen mit der Beschreibung der Schöpfung erst im materiellen Universum an, siehe Links

Bausteine der Materiellen Natur
Transzendenz und Schöpfung
Schöpfung und Bibel
 
Șrimad Bhagavatam 10. 57. 16-26
(Cantoul 10, Capitolul 57 Vers 16-26)
Das Leben Krișna


Krișna tötet Śatadhanvā
Bal lehrt Duryodhan, den Sohn Dhṛtarāṣṭras, (der Feind der Pandavas) den Keulenkampf


yaḥ sapta-hāyanaḥ śailam utpāṭyaikena pāṇinā
dadhāra līlayā bāla ucchilīndhram ivārbhakaḥ 16
namas tasmai bhagavate kṛṣṇāyādbhuta-karmaṇe
anantāyādi-bhūtāya kūṭa-sthāyātmane namaḥ 17
pratyākhyātaḥ sa tenāpi śatadhanvā mahā-maṇim
tasmin nyasyāśvam āruhya śata-yojana-gaṁ yayau 18
garuḍa-dhvajam āruhya rathaṁ rāma-janārdanau
anvayātāṁ mahā-vegair aśvai rājan guru-druham 19
mithilāyām upavane visṛjya patitaṁ hayam
padbhyām adhāvat santrastaḥ kṛṣṇo ’py anvadravad ruṣā 20
padāter bhagavāṁs tasya padātis tigma-neminā
cakreṇa śira utkṛtya vāsasor vyacinon maṇim 21
alabdha-maṇir āgatya kṛṣṇa āhāgrajāntikam
vṛthā hataḥ śatadhanur maṇis tatra na vidyate 22
tata āha balo nūnaṁ sa maṇiḥ śatadhanvanā
kasmiṁścit puruṣe nyastas tam anveṣa puraṁ vraja 23
ahaṁ vaideham icchāmi draṣṭuṁ priyatamaṁ mama
ity uktvā mithilāṁ rājan viveśa yada-nandanaḥ 24
taṁ dṛṣṭvā sahasotthāya maithilaḥ prīta-mānasaḥ
arhayāṁ āsa vidhi-vad arhaṇīyaṁ samarhaṇaiḥ 25
uvāsa tasyāṁ katicin mithilāyāṁ samā vibhuḥ
mānitaḥ prīti-yuktena janakena mahātmanā
tato ’śikṣad gadāṁ kāle dhārtarāṣṭraḥ suyodhanaḥ 26


(Akrur sagte)
Als Er nur ein 7-jähriges Kind war, entwurzelte einen Berg
yaḥ bālaḥ sapta hāyanaḥ utpāṭya śailam​
und hielt ihn in einer Hand, wie ein Kind, welches mit einem Pilz spielt
dadhāra ekena pāṇinā iva arbhakaḥ līlayā ucchilīndhram​

Ich beuge mich vor Krișna, dem Transzendentalen Herrn, dessen Taten atemberaubend sind
namaḥ kṛṣṇāya tasmai bhagavate karmaṇe adbhuta​
die unendliche Urquelle des Daseins, Hauptseele, Ehrerbietung Dir
anantāya sthāya ādi-bhūtāya ātmane kūṭa namaḥ​

Somit auch von diesem (Akrur) abgelehnt, ließ Śatadhanvā das Juwel bei ihm
api pratyākhyātaḥ saḥ tena śatadhanvā nyasya mahā-maṇim tasmin​
stieg den Pferd ein, welcher 100 yojana (1 yogeana = 8 Miles) fahren konnte und lag los
āruhya aśvam gam śata yojana go yayau​

Oh König (Parīkṣit), Raam und Janardan (Krișna) stiegen den Kampfwagen (Krișnas)
rājan rāma janārdanau āruhya ratham​
mit schnellen Pferden ein, welcher den Garuda-Flagge trug und folgten
aśvaiḥ mahā-vegaiḥ garuḍa-dhvajam anvayātām​
denjenigen, welcher seinen „Höhergestellten” (Satrājit – den Schwiegervater) tötete
druham guru​

In einem Garten am Mithilas Stadtrand gab er sein runter gefallenes Pferd auf
upavane mithilāyām visṛjya hayam patitam​
und voller Angst rannte er und somit rannte Krișna im Zorn ihm nach
santrastaḥ adhāvat padbhyām api kṛṣṇaḥ anvadravat ruṣā​

Als dieser (Śatadhanvā) zu Fuß (rannte) (folgte ihn) der Transzendentale Herr auch zu Fuß und
tasya padātiḥ padāteḥ bhagavān​
schnitt ihm den Kopf mit seinem mit scharfen Kanten Diskus und suchte seine Kleider nach dem Juwel
utkṛtya cakreṇa neminā tigma śiraḥ vyacinot vāsasoḥ maṇim​

Als Krișna das Juwel nicht fand, kehrte zu seinem älteren Bruder zurück und sagte ihm,
alabdha maṇiḥ kṛṣṇaḥ āgatya agra-ja antikam āha​
"Ich habe Śatadhanvā ohne einen Nutzen getötet; das Juwel war nicht bei ihm."
hataḥ śatadhanuḥ vṛthā maṇiḥ tatra na vidyate​

Dann sagte Bal zu Ihm, „Sicherlich hat Śatadhanvā das Juwel jemanden anvertraut
tataḥ balaḥ āha nūnam śatadhanvanā nyastaḥ maṇiḥ kasmiṁścit puruṣe​
Kehre zurück in die Stadt und such nach ihm
vraja puram saḥ anveṣa tam​
Ich möchte den König aus Videha besuchen, denn er ist mir sehr lieb.”
aham icchāmi draṣṭum vaideham mama priya-tamam​

Oh König, nachdem der Nachfahre der Yadavas (Bal) dies sagte, kam er in Mithila rein
rājan iti uktvā yadu-nandanaḥ viveśa mithilām​

Der König aus Mithila stand gleich auf, als er Ihn (Bal) sah und mit großer Zuneigung
maithila utthāya sahasā dṛṣṭvā tam prīta-mānasaḥ​
gem. den Ritten verehrte Ihn; eine Verehrung mit aufwendigen Mittel
arhayām āsa vidhi-vat arhaṇīyam samarhaṇaiḥ​

Der Allmächtige (Bal) lebte in Mithila viele Jahre, geehrt und durch seine Zuneigung zum (König)
vibhuḥ uvāsa mithilāyām katicit samāḥ mānitaḥ prīti-yuktena​
Janak (aus Videha) gefesselt, welcher eine große Seele war und dann auch lehrte Duryodhan,
janakena tasyām mahā-ātmanā tataḥ aśikṣat suyodhanaḥ​
den Sohn Dhṛtarāṣṭras, (der Feind der Pandavas) den Keulenkampf
dhārtarāṣṭraḥ gadām kāle​
 
Șrimad Bhagavatam 10. 57. 27-36
(Cantoul 10, Capitolul 57 Vers 27-36)
Das Leben Krișna


keśavo dvārakām etyanidhanaṁ śatadhanvanaḥ
aprāptiṁ ca maṇeḥ prāha priyāyāḥ priya-kṛd vibhuḥ 27
tataḥ sa kārayām āsa kriyā bandhor hatasya vai
sākaṁ suhṛdbhir bhagavān yā yāḥ syuḥ sāmparāyikīḥ 28
akrūraḥ kṛtavarmā ca śrutvā śatadhanor vadham
vyūṣatur bhaya-vitrastau dvārakāyāḥ prayojakau 2
akrūre proṣite ’riṣṭāny āsan vai dvārakaukasām
śārīrā mānasās tāpā muhur daivika-bhautikāḥ 30
ity aṅgopadiśanty eke vismṛtya prāg udāhṛtam
muni-vāsa-nivāse kiṁ ghaṭetāriṣṭa-darśanam 31
deve ’varṣati kāśīśaḥ śvaphalkāyāgatāya vai
sva-sutāṁ gāṇdinīṁ prādāt tato ’varṣat sma kāśiṣu 32
tat-sutas tat-prabhāvo ’sāv akrūro yatra yatra ha
devo ’bhivarṣate tatra nopatāpā na mārīkāḥ 33
iti vṛddha-vacaḥ śrutvā naitāvad iha kāraṇam
iti matvā samānāyya prāhākrūraṁ janārdanaḥ 34
pūjayitvābhibhāṣyainaṁ kathayitvā priyāḥ kathāḥ
vijñātākhila-citta jñaḥ smayamāna uvāca ha
nanu dāna-pate nyastas tvayy āste śatadhanvanā
syamantako maniḥ śrīmān viditaḥ pūrvam eva naḥ 36


Als der allmächtige Keșava (Krișna) in Dvaraka ankam erzählte Er seiner Liebste (Satyabhāmā)
etya dvārakām vibhuḥ keśavaḥ prāha priya priyāyāḥ​
über das Ende Śatadhanvās und, dass Er das Juwel nicht kriegen konnte
nidhanam śatadhanvanaḥ ca kṛt aprāptim maṇeḥ​

Dann führte Er die (Begräbnis) Zeremonie für seinen Verwandten (Satrājit - Schwiegervater) aus
tataḥ saḥ kārayām āsa kriyā bandhoḥ hatasya​
Der Transzendentale Herr wohnte die Begräbniszeremonie zusammen mit den Liebsten bei
bhagavān vai syuḥ sāmparāyikīḥ sākam yāḥ yāḥ suhṛdbhiḥ​

Als Akrūr und Kṛtavarmā, welche Śatadhanvā anstifteten, hörten, dass er getötet wurde
akrūraḥ kṛtavarmā ca prayojakau śatadhanoḥ śrutvā vadham​
rannten aus Angst aus Dvaraka - yūṣatuḥ bhaya-vitrastau dvārakāyāḥ

In der Abwesenheit Akrūras erschienen böse Zeichen und die Bewohner Dvarakas fingen zu leiden an
proṣite akrūre āsan ariṣṭāni vai dvārakā-okasām tāpāḥ​
wiederholt im Körper oder geistlich aufgrund der Götter oder aufgrund anderer Lebewesen
śārīrāḥ mānasaḥ muhuḥ daivika bhautikāḥ​

Oh König, so sprachen anfänglich die Leute, vergessend was die Weisen verkünden,
aṅga iti upadiśanti eke prāk vismṛtya udāhṛtam muni​
„Wie kann Unheil erscheinen, wo dieser lebt oder gesehen werden kann?
kim ghaṭeta ariṣṭa vāsa nivāse darśanam​

Als Gott (Indra) kein Regen sandte, gab der Führer von Kași zu Śvaphalka (der Vater Akrūras)
deve avarṣati kāśī-īśaḥ prādāt śvaphalkāya​
der gerade ankam, seine eigene Tochter Gāndinī (als Frau) und dann regnete im Königreich Kași
tataḥ vai āgatāya sva sutām gāndinīm sma avarṣat kāśiṣu​

Wo auch immer sein Sohn Akrūr sich befindet, wird der Gott (Indra) Regen senden
yatra yatra tat sutaḥ akrūra devaḥ abhivarṣate​
und durch seine Macht werden keine Übelstände oder Epidemien erscheinen.“
tat-prabhāvaḥ asau ha tatra na upatāpāḥ na mārikāḥ​

Somit hörend was die Älteren sprachen, beorderte Janardan (Zuflucht der Lebewesen) (Krișna)
iti śrutvā vacaḥ vṛddha samānāyya janārdana​
Akrur und sprach mit Ihm. Er dachte, dass der Grund für die Lage nicht seine (Abwesenheit) war
akrūram prāha matvā iti kāraṇam iha na etāvat

Nachdem Er ihn begrüßte und ehrte, besprach Er mit ihm angenehme Themen
abhibhāṣya pūjayitvā enam kathayitvā priyāḥ kathāḥ​
denn Er das Bewusstsein allen verwirklicht hatte und kannte und somit sagte Er ihm,
vijñāta jñaḥ citta akhila smayamānaḥ uvāca ha​

„Oh Meister der Wohltätigkeiten, sicherlich ist jetzt das opulente Juwel Syamantaka
pate dāna nanu āste śrī-mān syamantakaḥ maniḥ​
von Śatadhanvā bei dir aufgehoben. Wir wussten es sicherlich bevor
śatadhanvanā nyastaḥ tvayi eva naḥ viditaḥ pūrvam​

Tika: Um die Natur Akruras zu verstehen, siehe Șrimad Bhagavatam Kanto 10, Kapitel 38
 
Șrimad Bhagavatam 10. 57. 37-42
(Cantoul 10, Capitolul 57 Verse 37-42)
Das Leben Krișna


satrājito ’napatyatvād gṛhṇīyur duhituḥ sutāḥ
dāyaṁ ninīyāpaḥ piṇḍān vimucyarṇaṁ ca śeṣitam 37
tathāpi durdharas tv anyais tvayy āstāṁ su-vrate maṇiḥ
kintu mām agrajaḥ samyaṅ na pratyeti maṇiṁ prati
darśayasva mahā-bhāga bandhūnāṁ śāntim āvaha
avyucchinnā makhās te ’dya vartante rukma-vedayaḥ 38-39
evaṁ sāmabhir ālabdhaḥ śvaphalka-tanayo maṇim
ādāya vāsasācchannaḥ dadau sūrya-sama-prabham 40
syamantakaṁ darśayitvā jñātibhyo raja ātmanaḥ
vimṛjya maṇinā bhūyas tasmai pratyarpayat prabhuḥ 41
yas tv etad bhagavata īśvarasya viṣṇor vīryāḍhyaṁ vṛjina-haraṁ su-maṅgalaṁ ca
ākhyānaṁ paṭhati śṛṇoty anusmared vā duṣkīrtiṁ duritam apohya yāti śāntim 42

(Krishna sagte)
Weil Satrajit keine Söhne hat, sollte die Söhne seiner Tochter (die Frau Krishnas) den Erben bekommen
satrājitaḥ anapatyatvāt sutāḥ duhituḥ gṛhṇīyuḥ dāyam​
nachdem wir die Wasser- und Essens-Opfergaben darbringen und somit die Schulden ausgeglichen werden
ninīya piṇḍān āpaḥ vimucya ṛṇam ca śeṣitam​

Trotzdem weil das Juwel von anderen schwer zu behalten ist, sollte es bei dir bleiben, oh derjenige, der seine Gelübde einhält
tathā api durdharaḥ tu anyaiḥ maṇiḥ āstām tvayi suvrate​
aber mein Bruder glaubt nicht wirklich in der Rückgabe des Juwels
kintu mam agra-jaḥ na pratyeti samyak maṇim prati​
Oh Glückliche, für den Frieden unseren Verwandten, bring es hierher, um es zu sehen
mahā-bhāga śāntim bandhūnām āvaha darśayasva adya​
Man weiß es, dass du Opferritten ausführst und Gold ohne Unterlass bekommst
vedayaḥ te vartante makhāḥ rukma avyucchinnāḥ​

Somit so entspannt gerügt, nahm der Sohn Șvafalkas (Akrur) das Juwel
evam ālabdhaḥ sāmabhiḥ śvaphalka-tanayaḥ ādāya maṇim​
gleich wie die Sonne, versteckte es in seinem Gewand und gab es (Krișna)
sama prabham sūrya ācchannaḥ vāsasā dadau​

Nachdem der Herr (Krișna) das Syamantaka Juwel seiner Verwandten gezeigt hatte
prabhuḥ darśayitvā maṇinā syamantakam jñātibhyaḥ​
und somit ihren Zweifel aus dem Herzen entfernte, gab es ihm (Akrur) zurück
vimṛjya rajaḥ ātmanaḥ pratyarpayat bhūyaḥ tasmai​

Derjenige welcher diese Erzählungen über die Herrlichkeit des Transzendentalen Herrn,
tu yaḥ vā etat ākhyānam vīrya bhagavataḥ​
des Höchsten reichtumsvollen Kontroller Vișnu vorträgt, hört oder sich daran erinnert
īśvarasya viṣṇoḥ āḍhyam paṭhati śṛṇoti anusmaret​
zerstört das Böse, den schlechten Ruf, die Sünden und erreicht das Glückverheißende und den inneren Frieden
haram vṛjina duṣkīrtim apohya duritam yāti su-maṅgalam ca śāntim​
 
Șrimad Bhagavatam 10. 58. 1-9
(Cantoul 10, Capitolul 58 Strofele 1-9)

Krishnas Ankunft in Hastinapur

śrī-śuka uvāca
ekadā pāṇḍavān draṣṭuṁ pratītān puruṣottamaḥ
indraprasthaṁ gataḥ śṛīmān yuyudhānādibhir vṛtaḥ
dṛṣṭvā tam āgataṁ pārthā mukundam akhileśvaram
uttasthur yugapad vīrāḥ prāṇā mukhyam ivāgatam
pariṣvajyācyutaṁ vīrā aṅga-saṅga-hatainasaḥ
sānurāga-smitaṁ vaktraṁ vīkṣya tasya mudaṁ yayuḥ 3
yudhiṣṭhirasya bhīmasya kṛtvā pādābhivandanam
phālgunaṁ parirabhyātha yamābhyāṁ cābhivanditaḥ 4
paramāsana āsīnaṁ kṛṣṇā kṛṣṇam aninditā
navoḍhā vrīḍitā kiñcic chanair etyābhyavandata 5
tathaiva sātyakiḥ pārthaiḥ pūjitaś cābhivanditaḥ
niṣasādāsane ’nye ca pūjitāḥ paryupāsata 6
pṛthām samāgatya kṛtābhivādanas tayāti-hārdārdra-dṛśābhirambhitaḥ
āpṛṣṭavāṁs tāṁ kuśalaṁ saha-snuṣāṁ pitṛ-ṣvasāram paripṛṣṭa-bāndhavaḥ 7
tam āha prema-vaiklavya- ruddha-kaṇṭhāśru-locanā
smarantī tān bahūn kleśān kleśāpāyātma-darśanam 8
tadaiva kuśalaṁ no ’bhūt sa-nāthās te kṛtā vayam
jñatīn naḥ smaratā kṛṣṇa bhrātā me preṣitas tvayā 9


Șri Șuka sagte, „Einmal ging die Höchste Persönlichkeit (Krișna), der Besitzer der Opulenz
śrī-śukaḥ uvāca ekadā puruṣa-uttamaḥ śrī-mān gataḥ​
begleitet von Yuyudhāna (Sātyaki) und andere zu Indraprastha , um die Pandavas zu sehen
vṛtaḥ yuyudhāna-ādibhir indraprastham draṣṭum pāṇḍavān​
die erschienen wurden (nachdem sie sich nach der Ausbruch von Varanavata 146-152 versteckten) - pratītān

Als die Helden, die Söhne Prithas, den Befreier, den Kontrolleur aller Lebewesen kommen sahen
vīraḥ pārthāḥ tam mukundam īśvaram akhila āgatam dṛṣṭvā​
standen alle auf einmal auf, wie bei der Ankunft des Haupt-, lebendigen Atem
uttasthuḥ yugapat iva āgatam prāṇāḥ mukhyam

Die Helden umarmten den Unfehlbaren und durch die körperliche Berührung gesellt, zerstörten
vīrāḥ pariṣvajya acyutam saṅga aṅga hata​
sie die Sünden und sie freuten sich als sie Sein Antlitz und zuneigungsvollen Lächeln sahen
enasaḥ yayuḥ mudam vīkṣya tasya vaktram smitam sa-anurāga​

(gem. dem Alter) hat Er Yudhiṣṭhir und Bhīma Seine Ehrerbietung dargebracht, und hat fest
kṛtvā pāda abhivandanam yudhiṣṭhirasya bhīmasya parirabhya​
Falgun (Arjuna) umarmt und akzeptierte die Ehrerbietung der beiden Zwillings (Nakula und Sahadev)
phālgunam ca atha abhivanditaḥ yamābhyām​

Beschwingen, näherte sich langsam die reine Krișnaa (Draupadi), die neue Frau (der Pandavas),
parama aninditā etya śanaiḥ kṛṣṇā nava ūḍhā​
die auf einem Sitzplatz saß, etwas schüchtern dem Krișna und brachte Ihm ihre Ehrerbietung dar
āsīnam āsane kiñcit vrīḍitā kṛṣṇam abhyavandata​

Auch Sātyaki wurde gegrüßt und von den Söhne Prithas verehrt und nahm Platz
tathā eva sātyakiḥ abhivandita pūjitaḥ pārthaiḥ ca niṣasāda āsane​
Die andere wurden auch verehrt und nahmen auch Platz rum herum
anye ca pūjitāḥ paryupāsata​

Dann bewegte sich (Krișna) auf Pritha, die Schwester Seinem Vater (Vasudev) zu und brachte ihr
samāgatya pṛthām svasāram pitṛ kṛta​
Ehrerbietung dar. Er wurde von ihr mit außergewöhnlicher Zuneigung und mit Tränen in den Augen umarmt
abhivādanaḥ abhirambhitaḥ ati hārda ardra dṛśā tayā​
und zusammen mit ihrer Schwiegertochter fragte sie Ihn über das Wohlergehen der Verwandten
saha snuṣām āpṛṣṭavān tām kuśalam paripṛṣṭa bāndhavaḥ​

Aufgrund der Erinnerungen und dem vielen Leiden agitiert und mit Tränen in den Augen
vaiklavya smarantī tān bahūn kleśān aśru locanā​
sprach sie voller Liebe, mit erstickter Stimme, Denjenigen, Welcher das Leiden der Seele entfernt,
āha prema tam apāya kleśa ātma kaṇṭhā ruddha​

"O Kṛṣṇa, es gab kein Wohlstand für uns, deine Verwandten, solange Du dich nicht an uns erinnert hast
kṛṣṇa kṛtāḥ abhūt kuśalam naḥ jñātīn te tadā eva naḥ smaratā​
und meinem Bruder Akrūra zu uns gesendet hast, oh Herr" (siehe Srimad Bhagavatam 10.48.12-36)
preṣitaḥ tvayā bhrātā me nāthāḥ sa vayam​
 
Șrimad Bhagavatam 10. 58. 10-23
(Cantoul 10, Capitolul 58 Strofele 10-23)

Krișna zerstört das Leid derjenigen die immer an Ihm denken

Krișna nimmt Kalindi, die Tochter des Sonnengottes (die Gottheit des Yamuna-Flusses) zu Frau


na te ’sti sva-para-bhrāntir viśvasya suhṛd-ātmanaḥ
tathāpi smaratāṁ śaśvat kleśān haṁsi hṛdi sthitaḥ 10
yudhiṣṭhira uvāca kiṁ na ācaritaṁ śreyo na vedāham adhīśvara
yogeśvarāṇāṁ durdarśo yan no dṛṣṭaḥ ku-medhasām 11
iti vai vārṣikān māsān rājñā so ’bhyarthitaḥ sukham
janayan nayanānandam indraprasthaukasāṁ vibhuḥ 12
ekadā ratham āruhya vijayo vānara-dhvajam
gāṇḍīvaṁ dhanur ādāya tūṇau cākṣaya-sāyakau
sākaṁ kṛṣṇena sannaddho vihartuṁ vipinaṁ mahat
bahu-vyāla-mṛgākīrṇaṁ prāviśat para-vīra-hā 14
tatrāvidhyac charair vyāghrān śūkarān mahiṣān rurūn
śarabhān gavayān khaḍgān hariṇān śaśa-śallakān 15
tān ninyuḥ kiṅkarā rājñe medhyān parvaṇy upāgate
tṛṭ-parītaḥ pariśrānto bibhatsur yamunām agāt 16
tatropaspṛśya viśadaṁ pītvā vāri mahā-rathau
kṛṣṇau dadṛśatuḥ kanyāṁ carantīṁ cāru-darśanām 17
tām āsādya varārohāṁ su-dvijāṁ rucirānanām
papraccha preṣitaḥ sakhyā phālgunaḥ pramadottamām 18
kā tvaṁ kasyāsi su-śroṇi kuto vā kiṁ cikīrṣasi
manye tvāṁ patim icchantīṁ sarvaṁ kathaya śobhane 19
śrī-kālindy uvāca ahaṁ devasya savitur duhitā patim icchatī
viṣṇuṁ vareṇyaṁ vara-daṁ tapaḥ paramam āsthitaḥ 20
nānyaṁ patiṁ vṛṇe vīra tam ṛte śrī-niketanam
tuṣyatāṁ me sa bhagavān mukundo ’nātha-saṁśrayaḥ 21
kālindīti samākhyātā vasāmi yamunā-jale
nirmite bhavane pitrā yāvad acyuta-darśanam 22
tathāvadad guḍākeśo vāsudevāya so ’pi tām
ratham āropya tad-vidvān dharma-rājam upāgamat 23


Liebste Seele des Universums, für dich gibt es nicht die Illusion „meins” und „deren”
te ātmanaḥ suhṛt viśvasya na asti bhrāntiḥ sva para universe​
und trotzdem, weil Du im Herzen (allen) bist, zerstörst Du das Leid desjenigen welcher ständig sich (an Dich) erinnert
tathā api sthitaḥ hṛdi smaratām śaśvat haṁsi kleśān​

Yudhiṣṭhir sagte: Ursprüngliche Kontrolleur, ich weiß es nicht, welche fromme Tätigkeiten habe ich ausgeübt
yudhiṣṭhiraḥ uvāca adhīśvara aham na veda kim śreyaḥ naḥ ācaritam​
um den Meister der Mystischen Macht, welcher für die Unintelligenten schwer zu Gesicht zu bekommen ist, zu sehen
naḥ dṛṣṭaḥ īśvarāṇām yoga yat durdarśaḥ ku-medhasam​

So wurde Er vom König eingeladen, während der Regenzeit da (zu bleiben)
iti vai saḥ abhyarthitaḥ rājñā māsān vārṣikān vibhuḥ​
und machten die Augen der Bewohner von Indrapastha glücklich, welche ekstatisch wurden
janayan sukham na yana indraprastha-okasām ānandam​

Einmal stieg Vijay (Argiun), in Rüstung, in den Kampfwagen auf dessen Flagge
ekadā vijayaḥ sannaddhaḥ āruhya ratham dhvajam​
der Affe (Hanuman) war, nahm seinen Bogen Gandiva und die 2 Köcher mit unerschöpflichen Pfeilen.
vānara ādāya dhanuḥ gāṇḍīvam ca tūṇau sāyakau akṣaya​

Er fuhr in den Wald, welcher voll von große Beutetiere war
prāviśat vipinam ākīrṇam mahat vyāla-mṛga​
zusammen mit Krișna, welcher viele feindliche Helden getötet hatte, um (das Schießen) zu üben
sākam kṛṣṇena hā bahu vīra para vihartum​

Er hat mit seinen Pfeilen Tiger, Wildschweine, Bisons, Antilope, Hirsche, Büffel, Nashörner
tatra avidhyat śaraiḥ vyāghrān śūkarān mahiṣān rurūn śarabhān gavayān khaḍgān​
schwarze Hirsche, Hasen und Stachelschweine geschlagen - hariṇān śaśa śallakān

Die Diner des Königs trugen sie um sie (als Opfergaben) in den Opferritten zu benutzen.
kiṅkarāḥ rājñe tān ninyuḥ parvaṇi medhyān​
Als Arjuna durstig und müde wurde, fuhr er zu Yamuna
parītaḥ tṛṭ pariśrāntaḥ bibhatsuḥ agāt upāgate yamunām​

Die zwei Krișna (Nara und Narayan – Mahabharata 67) badeten da und tranken aus dem klaren Wasser
kṛṣṇau upaspṛśya tatra pītvā vāri viśadam​
Die zwei großen Kämpfer sahen ein entzückendes Mädchen, das vorbei ging
mahā-rathau dadṛśatuḥ kanyām cāru-darśanām carantīm​

Gesendet von seinem Freund, näherte sich Falgun (Arjun) dem außergewöhnlichen Mädchen
preṣitaḥ sakhyā phālgunaḥ āsādya varā pramadā​
mit schönen Schenkeln, strahlenden Zähne und einem herrlichen Antlitz und fragte sie,
tām ārohām su dvijām rucira ānanām uttamām papraccha​

„Wer und wessen Tochter bist du, diejenige mit einer schönen Taille? Wo kommst du her, und was möchtest du?
kā kasya asi tvam su-śroṇi kutaḥ vā kim cikīrṣasi​
Ich denke, du wünschst dich einen Mann. Sag mir alles, oh Schönheit.”
manye tvām icchantīm patim kathaya sarvam śobhane​

Śrī Kālindī sagte, „Ich bin die Tochter des Sonnengottes und wünsche mir Vișnu al Mann
śrī-kālindī uvāca aham duhitā devasya savituḥ icchatī viṣṇum patim​
Um meine Wahl genehmigt zu bekommen, habe ich mich in großen Entbehrungen geübt
vareṇyam vara-dam āsthitaḥ tapaḥ paramam​

Ich werde keinen anderen als Mann wählen, außer dem Held und Zuflucht der Glücksgöttin
na vṛṇe anyam patim ṛte tam vīra niketanam śrī​
Sei es, dass der Transzendentale Herr, welcher die Befreiung gewährt, der Zuflucht derjenigen ohne einen Herrn, mit mir zufrieden wird
bhagavān mukundaḥ saṁśrayaḥ anātha saḥ tuṣyatām me​

Ich heiße Kalindi und wohnte in einem Palast, gebaut von meinem Vater in Yamunas Gewässer
iti samākhyātā kālindī vasāmi bhavane nirmite pitrā yamunā-jale​
bis ich den Unfehlbaren (Krișna) gesehen habe - yāvat darśanam acyuta

Gudakeșa (Argiuna) sagte dies zu Vasudev (Krișna), welche es schon wusste.
guḍākeśaḥ avadat tathā vāsudevāya saḥ api vidvān​
Er nahm sie in seinem Kampfwagen und fuhr zurück zum König der Vorgeschriebenen Pflichten (Yudhiṣṭhir – Dharmas Sohn)
tām āropya tat ratham upāgamat dharma-rājam​
 
Șrimad Bhagavatam 10. 58. 24-29
(Cantoul 10, Capitolul 58 Strofele 24-29)

Krishna verlässt Hastinapur


yadaiva kṛṣṇaḥ sandiṣṭaḥ pārthānāṁ paramādbutam
kārayām āsa nagaraṁ vicitraṁ viśvakarmaṇā 24
bhagavāṁs tatra nivasan svānāṁ priya-cikīrṣayā
agnaye khāṇḍavaṁ dātum arjunasyāsa sārathiḥ 25
so ’gnis tuṣṭo dhanur adād dhayān śvetān rathaṁ nṛpa
arjunāyākṣayau tūṇau varma cābhedyam astribhiḥ 26
mayaś ca mocito vahneḥ sabhāṁ sakhya upāharat
yasmin duryodhanasyāsīj jala-sthala-dṛśi-bhramaḥ 27
sa tena samanujñātaḥ suhṛdbhiś cānumoditaḥ
āyayau dvārakāṁ bhūyaḥ sātyaki-pramakhair vṛtaḥ 28
athopayeme kālindīṁ su-puṇya-rtv-ṛkṣa ūrjite
vitanvan paramānandaṁ svānāṁ parama-maṅgalaḥ 29


Bei der Bitte Krișnas baute Viśvakarmā für die Söhne Prithas (Pandavas)
sandiṣṭaḥ kṛṣṇaḥ viśvakarmaṇā kārayām āsa pārthānām​
die meist atemberaubende Stadt voll von allen möglichen Mannigfaltigkeiten
parama adbhutam nagaram yadā eva vicitram​

Der Transzendentale Herr blieb da mit Seinen Liebsten. (In dem Zusammenhang)
bhagavān nivasan tatra svānām priya​
wollte Er dem Feuergott den Khandava-Wald geben (siehe Khandava-daha 226-228)
cikīrṣayā agnaye khāṇḍavam​
und selbst der Führer des Kampfwagens Arjunas (im Krieg von Kuru-Kșetra) werden
āsa sārathiḥ dātum arjunasya​

Oh König, zufrieden mit der versprochenen Hilfe gab Agni ihm (Arjuna) einen Bogen
nṛpa tuṣṭaḥ agniḥ adāt saḥ dhanuḥ hayān śvetān​
zwei Köcher mit unerschöpflichen (Pfeilen), weiße Pferde, einen Kampfwagen und undurchdringliche Rüstung
tūṇau ratham akṣayau ca varma abhedyam astribhiḥ​

Weil Asura Maya vom (entflammten) Wald befreit wurde, baute er für seinen Freund (Arjuna)
mayaḥ ca mocitaḥ vahneḥ upāharat sakhye​
einen Versammlungspalast, wo Duryodhan das gesehene Wasser für festen Boden hielt
sabhām yasmin duryodhanasya āsīt bhramaḥ jala dṛśi sthala​

Er (Krișna) nahm von ihm (Arjuna) und den anderen Liebsten Abschied
saḥ samanujñātaḥ tena ca su-hṛdbhiḥ​
und sie akzeptierten, dass Er nach Dvaraka, in Begleitung von Satyaki fährt
anumoditaḥ āyayau bhūyaḥ dvārakām vṛtaḥ sātyaki-pramukhaiḥ​

Da hat Er Kalindi (die Göttin des Flusses Yamuna) in der glückverheißendsten Konstellation des
atha upayeme kālindīm su puṇya​
Mondhauses geheiratet und verbreitete die exzellente Ekstase seiner höchsten Glückseligkeit
ṛkṣe ṛtu vitanvan ūrjite ānandam parama parama svānām maṅgalaḥ​
 
Șrimad Bhagavatam 10. 58. 30-40
(Cantoul 10, Capitolul 58 Strofele 30-40)

Krișna heiratet Mitravindā und Nagnajiti


vindyānuvindyāv āvantyau duryodhana-vaśānugau
svayaṁvare sva-bhaginīṁ kṛṣṇe saktāṁ nyaṣedhatām 30
rājādhidevyās tanayāṁ mitravindāṁ pitṛ-ṣvasuḥ
prasahya hṛtavān kṛṣṇo rājan rājñāṁ prapaśyatām 31
nagnajin nāma kauśalya āsīd rājāti-dhārmikaḥ
tasya satyābhavat kanyā devī nāgnajitī nṛpa 32
na tāṁ śekur nṛpā voḍhum ajitvā sapta-go-vṛṣān
tīkṣṇa-śṛṅgān su-durdharṣān vīrya-gandhāsahān khalān 33
tāṁ śrutvā vṛṣa-jil-labhyāṁ bhagavān sātvatāṁ patiḥ
jagāma kauśalya-puraṁ sainyena mahatā vṛtaḥ 34
sa kośala-patiḥ prītaḥ pratyutthānāsanādibhiḥ
arhaṇenāpi guruṇā pūjayan pratinanditaḥ 35

varaṁ vilokyābhimataṁ samāgataṁ narendra-kanyā cakame ramā-patim
bhūyād ayaṁ me patir āśiṣo ’nalaḥ karotu satyā yadi me dhṛto vrataḥ 36
yat-pāda-paṅkaja-rajaḥ śirasā bibharti śṛīr abya-jaḥ sa-giriśaḥ saha loka-pālaiḥ
līlā-tanuḥ sva-kṛta-setu-parīpsayā yaḥ kāle ’dadhat sa bhagavān mama kena tuṣyet 37

arcitaṁ punar ity āha nārāyaṇa jagat-pate
ātmānandena pūrṇasya karavāṇi kim alpakaḥ 38
śrī-śuka uvāca tam āha bhagavān hṛṣṭaḥ kṛtāsana-parigrahaḥ
megha-gambhīrayā vācā sa-smitaṁ kuru-nandana 39
śrī-bhagavān uvāca narendra yācñā kavibhir vigarhitā
rājanya-bandhor nija-dharma-vartinaḥ
tathāpi yāce tava sauhṛdecchayā kanyāṁ tvadīyāṁ na hi śulka-dā vayam 40


Vindya und Anuvindya von Avanti waren Vasallen und Anhänger Duryodhanas. Sie verbaten
vindya-anuvindyau āvantyau duryodhana-vaśa-anugau nyaṣedhatām​
ihre Schwester, welche von Krișna angezogen war, (Ihn) in der Wahlzeremonie (zu wählen)
bhaginīm sva saktām kṛṣṇe svayamvare.​

Oh König (Parikșit), dann entführte Krișna Mitravindā, die Tochter
rājan kṛṣṇaḥ hṛtavān prasahya mitravindām tanayām​
der Königin Rāgeādhi-devī, die Schwester seines Vaters, unter den Augen der anderen Könige
rājādhidevyāḥ svasuḥ pitṛ prapaśyatām rājñām​

Der König von Koșala (Ayodhyā) namens Nagnajit folgte streng die Vorgeschriebene Pflicht (Dharma)
rājā kauśalyaḥ nāma nagnajit āsīt ati dhārmikaḥ​
Oh König (Parikșit), seine tugendhafte Tochter, welche eine Göttin war, hieß Nagnajiti
nṛpa kanyā tasya satyā abhavat devī nāgnajitī​

Die Könige durften sie heiraten unter der Bedingung: 7 unbändigen Bullen mit scharfen Hörner
nṛpāḥ na śekuḥ tām voḍhum sapta durdharṣān go-vṛṣān śṛṅgān tīkṣṇa​
sehr böse, die nicht mal den Geruch der Krieger ausstehen konnten, zu bezwingen
su khalān asahān gandha vīrya ajitvā​

Als der Transzendentale Herr, Welcher die Tugendhaften beschützt, über diejenige, welche durch
bhagavān patiḥ sātvatām tām​
das Bezwingen der Bullen geheiratet wird, hörte, fuhr er, gefolgt von einer großen Armee, zu der Stadt von Kauśalya,
labhyām jit vṛṣa śrutvā jagāma vṛtaḥ mahatā sainyena kauśalya-puram​

Der Herr von Koșala war sehr glücklich Ihn (Krișna) zu sehen und stand von seinem Sitz auf
kośala-patiḥ prītaḥ saḥ pratyutthāna āsana​
(und brachte Ihm) seine Ehrerbietung usw. entgegen und Dieser grüßte ihn
arhaṇena ādibhiḥ api pūjayan guruṇā pratinanditaḥ​

Als die Tochter des Königs den entzückenden Freier, den Mann der Glücksgöttin kommend sah,
kanyā narendra abhimatam varam patim ramā vilokya samāgatam​
wünschte sie sich: „Sei es, dass ich Ihn als mein Mann bekomme. Wenn ich meinen Gelübden einhielt,
cakame bhūyāt ayam me patiḥ yadi me dhṛtaḥ vrataḥ​
sei es, dass das Opferfeuer wirklich mich segnet. - karotu analaḥ āśiṣaḥ satyāḥ

Die Glücksgöttin, der aus Lotos-geborene (Brahmaa – erstes bedingte Lebewesen), der Meister vom Berg (Șiva)
śṛīḥ abja-jaḥ giri-śaḥ​
zusammen mit den Liedern verschiedenen Planeten tragen auf ihren Häuptern den Fußstaub
sa saha pālaiḥ loka bibharti śirasā rajaḥ pāda​
des Transzendentalen Herrn, Welcher um die Regeln (der Vorgeschriebenen Pflichten) zu schützen
paṅkaja bhagavān yat parīpsayā setu​
während der Zeitaltern verschieden Formen in Seinen Spielen annimmt. Möge Er mit mir zufrieden sein.”
yaḥ kṛta kāle tanuḥ līlā sva adadhat saḥ tuṣyet mama kena​

(Nagnajit) verehrte Ihn weiter und somit sagte, „Oh Nārāyaṇ, Herr des Universums
arcitam punaḥ āha iti nārāyaṇa pate jagat​
vollkommene und ekstatische Seele, was kann eine unbedeutende Person wie ich (für Dich tun)?
ātma pūrṇasya ānandena kim karavāṇi alpakaḥ​

Șri Śuka sagte, „Oh Nachfahre der Kauravas (Parikșit), der Transzendentale Herr wurde zufriedengestellt
śrī-śukaḥ uvāca nandana kuru bhagavān hṛṣṭaḥ​
akzeptierte einen Sitzplatz, lächelte und mit einer tiefen Stimme wie die des Donners, sagte,
kṛta parigrahaḥ āsana smitam sa vācā gambhīrayā megha tam āha​

Der Transzendentale Herr sagte, „Führer der Menschen, die Gelehrten verurteilen die Mitglieder
śrī-bhagavān uvāca nara-indra kavibhiḥ vigarhitā bandhoḥ​
des königlichen Standes, welche, obwohl sie ihre eigene Vorgeschriebene Pflicht folgen, betteln
rājanya tathā api vartinaḥ nija dharma​
Ich wünsche mir deine Freundschaft und somit erbitte um deine Tochter und werde nichts zahlen
icchayā sauhṛda tava yāce kanyām tvadīyām​
 
Werbung:
Șrimad Bhagavatam 10. 58. 41-58
(Cantoul 10, Capitolul 58 Strofele 41-58)


Geschehen bei der Heirat Krishnas mit Nagnajiti
Der Heirat mit Bhadra, Lakșmana und andere tausende Prinzessinnen



śrī-rājovāca ko ’nyas te ’bhyadhiko nātha kanyā-vara ihepsitaḥ
guṇaika-dhāmno yasyāṅge śrīr vasaty anapāyinī 41
kintv asmābhiḥ kṛtaḥ pūrvaṁ samayaḥ sātvatarṣabha
puṁsāṁ vīrya-parīkṣārthaṁ kanyā-vara-parīpsayā 42
saptaite go-vṛṣā vīra durdāntā duravagrahāḥ
etair bhagnāḥ su-bahavo bhinna-gātrā nṛpātmajāḥ 43
yad ime nigṛhītāḥ syus tvayaiva yadu-nandana
varo bhavān abhimato duhitur me śriyaḥ-pate 44
evaṁ samayam ākarṇya baddhvā parikaraṁ prabhuḥ
ātmānaṁ saptadhā kṛtvā nyagṛhṇāl līlayaiva tān 45
baddhvā tān dāmabhiḥ śaurir bhagna-darpān hataujasaḥ
vyakarsal līlayā baddhān bālo dāru-mayān yathā 46
tataḥ prītaḥ sutāṁ rājā dadau kṛṣṇāya vismitaḥ
tāṁ pratyagṛhṇād bhagavān vidhi-vat sadṛśīṁ prabhuḥ 4
rāja-patnyaś ca duhituḥ kṛṣṇaṁ labdhvā priyaṁ patim
lebhire paramānandaṁ jātaś ca paramotsavaḥ 48
śaṅkha-bhery-ānakā nedur gīta-vādya-dvijāśiṣaḥ
narā nāryaḥ pramuditāḥ suvāsaḥ-srag-alaṅkṛtāḥ 49
daśa-dhenu-sahasrāṇi pāribarham adād vibhuḥ
yuvatīnāṁ tri-sāhasraṁ niṣka-grīva-suvāsasam
nava-nāga-sahasrāṇi nāgāc chata-guṇān rathān
rathāc chata-guṇān aśvān aśvāc chata-guṇān narān 51
dampatī ratham āropya mahatyā senayā vṛtau
sneha-praklinna-hṛdayo yāpayām āsa kośalaḥ 52
śrutvaitad rurudhur bhūpā nayantaṁ pathi kanyakām
bhagna-vīryāḥ su-durmarṣā yadubhir go-vṛṣaiḥ purā 53
tān asyataḥ śara-vrātān bandhu-priya-kṛd arjunaḥ
gāṇḍīvī kālayām āsa siṁhaḥ kṣudra-mṛgān iva 54
pāribarham upāgṛhya dvārakām etya satyayā
reme yadūnām ṛṣabho bhagavān devakī-sutaḥ 55
śrutakīrteḥ sutāṁ bhadrāṁ upayeme pitṛ-ṣvasuḥ
kaikeyīṁ bhrātṛbhir dattāṁ kṛṣṇaḥ santardanādibhiḥ 56
sutāṁ ca madrādhipater lakṣmaṇāṁ lakṣaṇair yatām
svayaṁvare jahāraikaḥ sa suparṇaḥ sudhām iva 57
anyāś caivaṁ-vidhā bhāryāḥ kṛṣṇasyāsan sahasraśaḥ
bhaumaṁ hatvā tan-nirodhād āhṛtāś cāru-darśanāḥ 58


Der König (Nagnajit) sagte, „(Mein) Herr, wer ist höher als Du und wer könnte besser
śrī-rājā uvāca nātha kaḥ te abhyadhikaḥ varaḥ​
und wünschenswerter da, für (meine) Tochter sein als Du, dessen Körper die Stätte einzigartigen
īpsitaḥ iha kanyā yasya aṅge dhāmnaḥ eka​
Eigenschaften ist, wo die Glücksgöttin residiert, welche sie nie verlässt - guṇa vasaty śrīḥ anapāyinī

Aber wir, oh höchster aller Satvata, ich stellte vorher eine Bedingung für die Leute
sātvata-ṛṣabha kintu asmābhiḥ kṛtaḥ pūrvam samayaḥ puṁsām​
mit dem Ziel ihren Mut zu testen, mit dem Wunsch den Besten für (meine) Frau zu finden
artham parīkṣā vīrya parīpsayā vara kanyā​

Oh Held, diese sieben Bullen sind wild und unbezwungen
vīra ete sapta go-vṛṣāḥ durdāntāḥ duravagrahāḥ​
sie besiegten viele Prinzen und brach ihre Glieder
etaiḥ bhagnāḥ su-bahavaḥ ātma-jāḥ nṛpa bhinna gātrāḥ​

Oh, Herr der Glücksgöttin, Nachfahren der Yadavas, wenn sie du bezwingen wirst, wirst du
pate śriyaḥ yadu-nandana yat nigṛhītāḥ ime syuḥ tvayā​
wirklich der meist ersehnte für meine Tochter, oh Herr - eva varaḥ duhituḥ me bhavān

Somit als der Herr die Bedingungen vernommen hatte, zog Er seinen Gurt, versieb-fachte sich
evam ākarṇya samayam prabhuḥ baddhvā parikaram ātmānam kṛtvā saptadhā​
und spielerisch bezwang Er sie - nyagṛhṇāt līlayā eva tān

Șauri (Krișna) band sie mit Seilen, zerstörte ihr Hochmut und brachte sie dazu ihre Kraft zu verlieren.
śauri baddhvā tān dāmabhiḥ bhagna darpān hata ojasaḥ​
Șauri schleifte sie spielerisch und band sie wie ein Kind mit einem Stück Holz tut
śauriḥ vyakarṣat līlayā baddhān yathā bālaḥ mayān dāru​

Somit gab der König (Nagnajit), zufrieden und verwundert, seine Tochter zu Krișna
tataḥ rājā prītaḥ vismitaḥ dadau sutām kṛṣṇāya​
der Transzendentale Herr akzeptierte sie gem. der Vedischen Ritten
bhagavān prabhuḥ pratyagṛhṇāt tām sadṛśīm vidhi-vat​

die Frauen des Königs erlebten das höchste Glück, weil die Tochter ihren Mann
patnya rāja lebhire parama ānandam duhituḥ​
den lieben Krișna als Mann bekommen hatte und veranstalteten sie ein großes Fest
labdhvā priyam kṛṣṇam patim ca jāta ca parama utsavaḥ​

Die Musikinstrumente, Muschel, Hörner, Trommeln und Lieder hallten als die Brahmanen
vādya śaṅkha bherī ānakāḥ gīta neduḥ dvija​
Segnungen rezitierten. Begeisterte Männer und Frauen waren in besondere Kleidung und mit Girlanden verziert
āśiṣaḥ narāḥ nāryaḥ pramuditāḥ su-vāsaḥ alaṅkṛtāḥ srak​

Als Mitgift schenkte (Nagnajit) 10 000 Kühe, 3000 Mädchen
pāribarham vibhuḥ adāt daśa sahasrāṇi dhenu tri-sāhasram yuvatīnām​
welche um den Hals Goldornamente trugen und exzellente Kleidung, 9000 Elefanten
niṣka grīva su vāsasam nava sahasrāṇi nāga​
100 Mal mehr Kampfwagen als Elefanten, 100 Mal mehr Pferde als Kampfwagen
śata-guṇān rathān nāgāt śata-guṇān aśvān rathāt​
und 100 Mal mehr Menschen als Pferde - śata-guṇān narān aśvāt

Der König Koșalas, mit dem von Zuneigung geschmolzenen Herzen ließ den Mann und Frau im Wagen steigen
kośalaḥ hṛdayaḥ praklinna sneha āropya dam-patī ratham yāpayām​
und sandte sie von einem großen Heer umgeben fort - āsa vṛtau mahatyā senayā

Als die Könige, welche die Yadavas nicht ausstehen konnten, darüber hörten, versuchten sie Ihn auf dem Weg zu halten
bhū-pāḥ durmarṣāḥ yadubhiḥ śrutvā etat rurudhuḥ pathi​
und seine Braut weg zu nehmen, (aber) sie wurde, wie vorher mit den Bullen geschehen, voller Mut bezwungen
nayantam kanyakām bhagna vīryāḥ su purā go-vṛṣaiḥ​

Sein lieber Freund (Krișnas), der Besitzer des Gandiva-Bogens, Argiuna, reagierte und schoss
priya bandhu tān gaṇḍīvī arjunaḥ kṛt asyataḥ​
eine Vielzahl von Pfeilen und hat sie vertrieben, wie ein Löwe mit unbedeutenden Tieren tut
vrātān śara kālayām āsa iva siṁhaḥ mṛgān kṣudra

Der Transzendentale Herr, der Sohn Devakis, der Höchste der Yadavas
bhagavān devakī-sutaḥ ṛṣabhaḥ yadūnām​
kam in Dvaraka mit dem Mitgift an und genoss den Erfolg
etya dvārakām upāgṛhya pāribarham reme satyayā​

Die Brüder der Prinzessin aus Kaikeya, (namens) Bhadrā, die Tochter Śrutakīrti, die Schwester des Vaters Krișnas
bhrātṛbhiḥ kaikeyīm bhadrām sutām śrutakīrteḥ pitṛ-svasuḥ​
geführt von Santardana, gab sie (zu Krișna) als Frau
santardana-ādibhiḥ dattām upayeme​

Dieser nahm in der Zeremonie der Wahl des Bräutigams, die einzige Tochter des Führers von Madra,
saḥ jahāra svayam-vare iva suparṇaḥ sutām adhipateḥ madra​
namens Lakṣmaṇā, ausgestattet mit allen guten Eigenschaften mit Ihm , so wie Garuda den Nektar (der Götter gewaltsam) nahm
lakṣmaṇām yutām ca lakṣaṇaiḥ ekaḥ​

Und andere Tausende Prinzessinnen, deren Erscheinung auch so bezaubernd wie die der (früheren) Frauen war
ca anyāḥ sahasraśaḥ darśanāḥ evam-vidhāḥ cāru​
wurden die Frauen Krișnas, als sie von der Gefangenschaft Bhauma, welcher getötet wurde, befreit wurden.
āsan bhāryāḥ kṛṣṇasya āhṛtāḥ nirodhāt bhaumam hatvā tat​
 
Zurück
Oben